Nu är den så gott som klar... min allra första målade tavla! Ni som känner mig kanske sätter kaffet i vrångstrupen eller börjar skratta rakt ut och då vill jag bara säga att jag förstår er. Kan inte tänka mig att det finns någon i detta avlånga land som skulle se mig som en konstnär precis och allra minst jag, men just nu så vågar jag trotsa. Det är nämligen så att det nu kommit in en period i mitt liv där jag funderat över vad som kan göras och upplevas. Till det hör även att hoppa på saker som inte känns bekvämt och hemtamt. Under den senaste tiden har jag faktiskt känt att det skulle vara lite kul att prova på att dra en nerkladdad pensel full av färg över en duk och se var det landar. Kanske det innebär att få utlopp för några instängda känslor som ilska, frustration, besvikelse eller varför inte glädje? Eller kanske något som jag ser framför min inre syn skulle kunna ta form? Eventuellt bara vara en slags terapi? Hursomhelst, för ett par veckor sedan hade jag bestämt mig, åtminstone nästan. Sagt och gjort, jag tillbringade då några dagar hos min underbara och pushande dotter och tack vare henne kom jag mig iväg till Claes Ohlssons. Väl på väg därifrån, (vi hade ju väntat till nära stängningsdags så att jag nästan missade allt förstås) gick vi och bar på en stor kasse innehållande en "portfölj" med flera oljefärger i tub, penslar, pennor och ett gäng saker jag inte har en aning om vad det ska användas till. Dessutom fanns tre dukar uppspända på ramar och en träpalett, vilken kommer att få mig att känna mig som Michelangelo. Påsen var fylld och jag var full av förväntan och inte så lite stolt. Betänk, jag är en helt hopplös tecknare. Ofta säger vi att "jag kan inte göra en streckgubbe en gång", men i mitt fall är det sant. Dessutom får jag prestationsångest och blir helt fantasilös, så teckningslektionerna (nu bilden) i skolan var för mig ett hel.... Därför är det ett stort steg jag nu tagit och en stor vinst har jag kammat hem minsann. Väl hemma var det då bara till att barrikadera sig i äldste sonens rum, han är ju ändå aldrig hemma (hm) och lade beslag på ett bord som jag vräker ut dagstidningar på. Sedan är det bara att sätta igång. Har ingen aning om hur jag ska göra eller vad tusan jag ska måla, men vad gör väl det? Hade en liten svag bild i huvudet på att göra något skirt i rosa som är min "absoluta-inte" favoritfärg. Men det skulle vara fint, med en liten diffus blomsterbladattiralj på något sätt. Döm om min förvåning när jag då upptäcker hur jag är i full färd med att kladda ner tavlan med allsköns färger i nedre kanten, mest i blått och grönt och det hela får något ilsket och våghalsigt över sig. Allt eftersom framträder även något i röd-orange(a) nyanser och då står det klart. Jag gör brinnande vingar!!! VAD kommer det ifrån? Ingen aning, men det är bara till att fortsätta och sedan låtsas att jag bygger på med skuggor och färger för mer djup. Blir full i skratt istället för förtvivlad och DET mina vänner, är en stor seger i sig!

Nu har jag döpt min allra första och förhoppningsvis inte sista tavla. Den heter "Låt din inre glöd få vingar" och jag hoppas nu att den aldrig ska hamna någonstans där konstkännare ska stå och låtsas förstå vad konstnären tänkte när hon målade den, för ser ni... det gjorde hon inte!