Min första tavla
Nu är den så gott som klar... min allra första målade tavla! Ni som känner mig kanske sätter kaffet i vrångstrupen eller börjar skratta rakt ut och då vill jag bara säga att jag förstår er. Kan inte tänka mig att det finns någon i detta avlånga land som skulle se mig som en konstnär precis och allra minst jag, men just nu så vågar jag trotsa. Det är nämligen så att det nu kommit in en period i mitt liv där jag funderat över vad som kan göras och upplevas. Till det hör även att hoppa på saker som inte känns bekvämt och hemtamt. Under den senaste tiden har jag faktiskt känt att det skulle vara lite kul att prova på att dra en nerkladdad pensel full av färg över en duk och se var det landar. Kanske det innebär att få utlopp för några instängda känslor som ilska, frustration, besvikelse eller varför inte glädje? Eller kanske något som jag ser framför min inre syn skulle kunna ta form? Eventuellt bara vara en slags terapi? Hursomhelst, för ett par veckor sedan hade jag bestämt mig, åtminstone nästan. Sagt och gjort, jag tillbringade då några dagar hos min underbara och pushande dotter och tack vare henne kom jag mig iväg till Claes Ohlssons. Väl på väg därifrån, (vi hade ju väntat till nära stängningsdags så att jag nästan missade allt förstås) gick vi och bar på en stor kasse innehållande en "portfölj" med flera oljefärger i tub, penslar, pennor och ett gäng saker jag inte har en aning om vad det ska användas till. Dessutom fanns tre dukar uppspända på ramar och en träpalett, vilken kommer att få mig att känna mig som Michelangelo. Påsen var fylld och jag var full av förväntan och inte så lite stolt. Betänk, jag är en helt hopplös tecknare. Ofta säger vi att "jag kan inte göra en streckgubbe en gång", men i mitt fall är det sant. Dessutom får jag prestationsångest och blir helt fantasilös, så teckningslektionerna (nu bilden) i skolan var för mig ett hel.... Därför är det ett stort steg jag nu tagit och en stor vinst har jag kammat hem minsann. Väl hemma var det då bara till att barrikadera sig i äldste sonens rum, han är ju ändå aldrig hemma (hm) och lade beslag på ett bord som jag vräker ut dagstidningar på. Sedan är det bara att sätta igång. Har ingen aning om hur jag ska göra eller vad tusan jag ska måla, men vad gör väl det? Hade en liten svag bild i huvudet på att göra något skirt i rosa som är min "absoluta-inte" favoritfärg. Men det skulle vara fint, med en liten diffus blomsterbladattiralj på något sätt. Döm om min förvåning när jag då upptäcker hur jag är i full färd med att kladda ner tavlan med allsköns färger i nedre kanten, mest i blått och grönt och det hela får något ilsket och våghalsigt över sig. Allt eftersom framträder även något i röd-orange(a) nyanser och då står det klart. Jag gör brinnande vingar!!! VAD kommer det ifrån? Ingen aning, men det är bara till att fortsätta och sedan låtsas att jag bygger på med skuggor och färger för mer djup. Blir full i skratt istället för förtvivlad och DET mina vänner, är en stor seger i sig!
Nu har jag döpt min allra första och förhoppningsvis inte sista tavla. Den heter "Låt din inre glöd få vingar" och jag hoppas nu att den aldrig ska hamna någonstans där konstkännare ska stå och låtsas förstå vad konstnären tänkte när hon målade den, för ser ni... det gjorde hon inte!
Nu har jag döpt min allra första och förhoppningsvis inte sista tavla. Den heter "Låt din inre glöd få vingar" och jag hoppas nu att den aldrig ska hamna någonstans där konstkännare ska stå och låtsas förstå vad konstnären tänkte när hon målade den, för ser ni... det gjorde hon inte!
En liten själ
Den lilla själen och solen
Där tiden inte fanns sa en liten själ till Gud: "Jag vet vem jag är!"
Och Gud svarade "Underbart! Vem är Du?"
"Jag är ljuset", sa den lilla själen. Gud svarade med ett stort leende på läpparna
"Det är rätt-Du är ljuset". Den lilla själen var så glad eftersom den hade kommit på vem den var. Det här var något som alla själar skulle lista ut.
Men snart var inte vetandet tillräckligt för den lilla själen. Han gick tillbaka till Gud och frågade "Nu när jag vet vem jag är- är det okej för mig att vara det?"
Och Gud svarade "Du menar att Du vill vara något som Du REDAN ÄR?"
"Ja, det är en sak att veta det men en annan att vara det. Jag vill verkligen uppleva hur det känns att VARA ljuset"
Gud log och sa "Men Du ÄR redan ljuset"
Den lilla själen blev lite otålig "Men jag vill känna hur det är att vara ljuset!"
"Så klart" sa Gud "Men..."
"Men vad då?" undrade den lilla själen "Min vän", sa Gud "Det finns inget annat ÄN ljuset. Du förstår- jag har inte skapat något annat än ljus- så det finns inget som Du inte är"
"Va" sa den lilla själen förvirrat.
"Du kan se det så här: Du är som ett ljus i solen. Du är verkligen ljuset! Tillsammans med miljoners miljarder andra ljus skapar Du solen. Och solen skulle inte vara solen utan Ditt ljus. Så hur ska Du uppleva ljuset när Du är mitt uppe i det, det är frågan" sa Gud.
"Ja, men du är ju Gud-tänk ut nåt!" sa den lilla själen. Åter igen fick Gud ett stort leende på läpparna"Det har jag redan gjort", sa Gud. "Eftersom Du inte kan uppleva Dig själv som ljuset när Du är I ljuset, så får vi omsluta Dig med mörker."
"Vad är mörker?" frågade den lilla själen. "Det är det som Du inte är", svarade Gud.
"Kommer Jag att vara rädd för mörkret?" undrade den lilla själen.
"Bara om Du väljer att vara det" svarade Gud. "Det finns egentligen ingenting att vara rädd för om Du inte väljer att vara det. Du förstår- vi spelar upp det hela-vi låtsas."
"Åh", sa den lilla själen och kände sig redan bättre till mods.
"Det är en stor gåva", sa Gud "för utan det Du inte är så kan Du inte uppleva det Du är. Man behöver en motsats för att kunna uppleva något som det är.
Du vet inte vad kallt är förrän Du upplevt varmt. Du kan inte uppleva upp utan ner, höger utan vänster... Men när Du är omsluten av mörker, hota det inte och skrik åt det.
Var hellre ett ljus i mörkret och bli inte arg på det. Då kommer Du att veta vem Du verkligen är och alla andra kommer också att veta det. Låt Ditt ljus skina så att alla förstår hur speciell Du är!"
"Menar Du att det är okej att visa andra hur speciell jag är?" frågade den lilla själen.
"Självklart!" skrattade Gud "Men kom ihåg att speciellinte betyder bättre! Alla är speciella- alla på sitt eget sätt! Men många har glömt det. De kommer att förstå att det är okej för dem att vara speciella när de ser att Du tycker att det är okej för Dig att vara speciell. Vilket sätt vill Du vara speciell på?"
"Hur menar Du" undrade den lilla själen. "Ja, det är speciellt att vara i ljuset men speciellt kan även vara olika saker som att vara snäll, förlåtande, hjälpsam, att dela med sig och annat. När Du väljer att vara speciell i en viss situation- det är att vara i ljuset."
"Jag vet! Jag vill vara speciell på sättet som heter förlåtande" sa den lilla själen
"Bra! sa Gud "Men..."
"Men vad?"
"Det finns ingen att förlåta", sa Gud
"Ingen?"
"Nej, ingen. Allt Jag skapat är perfekt. Det finns inte en enda själ som inte är lika perfekt skapad som Du"
Den lilla själen såg sig omkring och såg då massor av andra själar som stod och spred sitt ljus medan de lyssnade till Guds och den lilla själens samtal.
"Jag kan hjälpa dig" sa en vänlig själ och klev fram. "Hur då?" frågade den lilla själen.
"Enkelt-jag möter Dig nästa liv och gör något som Du kan förlåta"
"Men varför skulle Du göra det?" frågade den lilla själen "Du som är så perfekt, vad skulle få Dig att sänka Dina vibrationer så lågt att Du skulle göra något elakt mot Mig?"
"Enkelt" svarade den vänliga själen igen "Jag gör det för att jag älskar Dig".
Den lilla själen tittade häpet på den vänliga själen. "Bli inte förvånad", sa den vänliga själen "Du har gjort det samma för mig. Kommer Du inte håg? Vi har dansat oss igenom tid och evighet tillsammans. Du kommer bara inte ihåg...
Vi har varit allt: kvinna-man, det goda-det onda, brottslingen-offret. Allt!" sa den vänliga själen, "Och nu kan Jag komma till Dig i Ditt nästa liv och göra något hemskt mot Dig så att Du får uppleva hur det är att vara speciell på ett förlåtande sätt."
"Men vad ska Du göra?" frågade den lilla själen.
"Åh, Vi tänker ut något!" sa den vänliga själen och blinkade med ögat men blev sedan allvarlig, "Jag undrar om Du kan göra en sak i gengäld?" började den vänliga själen "Jag kommer att sänka mina vibrationer så lågt för att göra den här inte-så-trevliga-saken och vara väldigt mycket i det som Jag inte är..."
"Ja, Du är en sån ängel som gör det här för mig, så Jag gör vad Du vill" sa den lilla själen.
"Ja, självklart är den vänliga själen en ängel", sa Gud "Alla är det- Jag har bara sänt Er änglar".
"...När Jag gör det här elaka mot Dig- i stunden då Jag gör det mest fruktansvärda mot Dig- i den stunden..."
"Ja?" undrade den lilla själen "Ja?"
"I den stunden- kom då ihåg vem Jag egentligen är."
"Oh, ja! Det ska Jag göra sa den lilla själen "Jag lovar! Jag kommer alltid att se Dig så som Jag ser Dig här: som ljuset!"
"Bra", sa den vänliga själen "För Jag kommer att låtsas så starkt att Jag själv kommer att glömma vem Jag är. Om Du inte kommer ihåg vem Jag är och Jag inte heller gör det och Du även glömmer vem Du själv är så kanske Vi inte kommer ihåg det på en lång tid. Då kommer Vi båda att vara borttappade och kanske Vi behöver hjälp av ännu en själ för att påminna oss om vilka Vi egentligen vet att Vi är"
"Nej, då. Jag kommer att komma ihåg vem Du är! Tack för att Du hjälper mig med den här gåvan så att jag får uppleva vem Jag är!"
Och så började överenskommelsen. Den lilla själen trädde in i ett nytt liv för att få uppleva sig själv som LJUSET, som var väldigt SPECIELLT och för att få vara delen av speciell som kallades FÖRLÅTANDE.
Och i situationer när fler själar kom in i livet och skapade lycka eller olycka- och speciellt om De skapade olycka så tänkte den lilla själen på vad Gud hade sagt:
"Kom alltid ihåg: Jag har inte sänt Er annat än änglar"
Där tiden inte fanns sa en liten själ till Gud: "Jag vet vem jag är!"
Och Gud svarade "Underbart! Vem är Du?"
"Jag är ljuset", sa den lilla själen. Gud svarade med ett stort leende på läpparna
"Det är rätt-Du är ljuset". Den lilla själen var så glad eftersom den hade kommit på vem den var. Det här var något som alla själar skulle lista ut.
Men snart var inte vetandet tillräckligt för den lilla själen. Han gick tillbaka till Gud och frågade "Nu när jag vet vem jag är- är det okej för mig att vara det?"
Och Gud svarade "Du menar att Du vill vara något som Du REDAN ÄR?"
"Ja, det är en sak att veta det men en annan att vara det. Jag vill verkligen uppleva hur det känns att VARA ljuset"
Gud log och sa "Men Du ÄR redan ljuset"
Den lilla själen blev lite otålig "Men jag vill känna hur det är att vara ljuset!"
"Så klart" sa Gud "Men..."
"Men vad då?" undrade den lilla själen "Min vän", sa Gud "Det finns inget annat ÄN ljuset. Du förstår- jag har inte skapat något annat än ljus- så det finns inget som Du inte är"
"Va" sa den lilla själen förvirrat.
"Du kan se det så här: Du är som ett ljus i solen. Du är verkligen ljuset! Tillsammans med miljoners miljarder andra ljus skapar Du solen. Och solen skulle inte vara solen utan Ditt ljus. Så hur ska Du uppleva ljuset när Du är mitt uppe i det, det är frågan" sa Gud.
"Ja, men du är ju Gud-tänk ut nåt!" sa den lilla själen. Åter igen fick Gud ett stort leende på läpparna"Det har jag redan gjort", sa Gud. "Eftersom Du inte kan uppleva Dig själv som ljuset när Du är I ljuset, så får vi omsluta Dig med mörker."
"Vad är mörker?" frågade den lilla själen. "Det är det som Du inte är", svarade Gud.
"Kommer Jag att vara rädd för mörkret?" undrade den lilla själen.
"Bara om Du väljer att vara det" svarade Gud. "Det finns egentligen ingenting att vara rädd för om Du inte väljer att vara det. Du förstår- vi spelar upp det hela-vi låtsas."
"Åh", sa den lilla själen och kände sig redan bättre till mods.
"Det är en stor gåva", sa Gud "för utan det Du inte är så kan Du inte uppleva det Du är. Man behöver en motsats för att kunna uppleva något som det är.
Du vet inte vad kallt är förrän Du upplevt varmt. Du kan inte uppleva upp utan ner, höger utan vänster... Men när Du är omsluten av mörker, hota det inte och skrik åt det.
Var hellre ett ljus i mörkret och bli inte arg på det. Då kommer Du att veta vem Du verkligen är och alla andra kommer också att veta det. Låt Ditt ljus skina så att alla förstår hur speciell Du är!"
"Menar Du att det är okej att visa andra hur speciell jag är?" frågade den lilla själen.
"Självklart!" skrattade Gud "Men kom ihåg att speciellinte betyder bättre! Alla är speciella- alla på sitt eget sätt! Men många har glömt det. De kommer att förstå att det är okej för dem att vara speciella när de ser att Du tycker att det är okej för Dig att vara speciell. Vilket sätt vill Du vara speciell på?"
"Hur menar Du" undrade den lilla själen. "Ja, det är speciellt att vara i ljuset men speciellt kan även vara olika saker som att vara snäll, förlåtande, hjälpsam, att dela med sig och annat. När Du väljer att vara speciell i en viss situation- det är att vara i ljuset."
"Jag vet! Jag vill vara speciell på sättet som heter förlåtande" sa den lilla själen
"Bra! sa Gud "Men..."
"Men vad?"
"Det finns ingen att förlåta", sa Gud
"Ingen?"
"Nej, ingen. Allt Jag skapat är perfekt. Det finns inte en enda själ som inte är lika perfekt skapad som Du"
Den lilla själen såg sig omkring och såg då massor av andra själar som stod och spred sitt ljus medan de lyssnade till Guds och den lilla själens samtal.
"Jag kan hjälpa dig" sa en vänlig själ och klev fram. "Hur då?" frågade den lilla själen.
"Enkelt-jag möter Dig nästa liv och gör något som Du kan förlåta"
"Men varför skulle Du göra det?" frågade den lilla själen "Du som är så perfekt, vad skulle få Dig att sänka Dina vibrationer så lågt att Du skulle göra något elakt mot Mig?"
"Enkelt" svarade den vänliga själen igen "Jag gör det för att jag älskar Dig".
Den lilla själen tittade häpet på den vänliga själen. "Bli inte förvånad", sa den vänliga själen "Du har gjort det samma för mig. Kommer Du inte håg? Vi har dansat oss igenom tid och evighet tillsammans. Du kommer bara inte ihåg...
Vi har varit allt: kvinna-man, det goda-det onda, brottslingen-offret. Allt!" sa den vänliga själen, "Och nu kan Jag komma till Dig i Ditt nästa liv och göra något hemskt mot Dig så att Du får uppleva hur det är att vara speciell på ett förlåtande sätt."
"Men vad ska Du göra?" frågade den lilla själen.
"Åh, Vi tänker ut något!" sa den vänliga själen och blinkade med ögat men blev sedan allvarlig, "Jag undrar om Du kan göra en sak i gengäld?" började den vänliga själen "Jag kommer att sänka mina vibrationer så lågt för att göra den här inte-så-trevliga-saken och vara väldigt mycket i det som Jag inte är..."
"Ja, Du är en sån ängel som gör det här för mig, så Jag gör vad Du vill" sa den lilla själen.
"Ja, självklart är den vänliga själen en ängel", sa Gud "Alla är det- Jag har bara sänt Er änglar".
"...När Jag gör det här elaka mot Dig- i stunden då Jag gör det mest fruktansvärda mot Dig- i den stunden..."
"Ja?" undrade den lilla själen "Ja?"
"I den stunden- kom då ihåg vem Jag egentligen är."
"Oh, ja! Det ska Jag göra sa den lilla själen "Jag lovar! Jag kommer alltid att se Dig så som Jag ser Dig här: som ljuset!"
"Bra", sa den vänliga själen "För Jag kommer att låtsas så starkt att Jag själv kommer att glömma vem Jag är. Om Du inte kommer ihåg vem Jag är och Jag inte heller gör det och Du även glömmer vem Du själv är så kanske Vi inte kommer ihåg det på en lång tid. Då kommer Vi båda att vara borttappade och kanske Vi behöver hjälp av ännu en själ för att påminna oss om vilka Vi egentligen vet att Vi är"
"Nej, då. Jag kommer att komma ihåg vem Du är! Tack för att Du hjälper mig med den här gåvan så att jag får uppleva vem Jag är!"
Och så började överenskommelsen. Den lilla själen trädde in i ett nytt liv för att få uppleva sig själv som LJUSET, som var väldigt SPECIELLT och för att få vara delen av speciell som kallades FÖRLÅTANDE.
Och i situationer när fler själar kom in i livet och skapade lycka eller olycka- och speciellt om De skapade olycka så tänkte den lilla själen på vad Gud hade sagt:
"Kom alltid ihåg: Jag har inte sänt Er annat än änglar"
