Jag tror många av oss väldigt ofta tänker tillbaka på det som varit, av olika anledningar. Tänkt på de gånger som vi har "gjort bort oss", vilket får pulsen att slå lite extra av skam och verkligen ångrat det som varit. Men varför då? Vad kan bli annorlunda? Ett av mina motton är: Ångra inte det du har gjort, se istället till så att du i framtiden inte behöver ångra det du INTE gjort! Med andra ord, lev ditt liv idag och gör sådana saker som du alltid drömt om att göra. Eller varför inte hoppa på något spontant, bara få ett infall? Sätt igång och var med i ditt eget liv, skapa händelser och minnen som du kan se tillbaka på och berätta för de som kommer att leva även efter dig! Gör avtryck!

Likaså har vi tillbakablickar på vår barndom, kanske den inte varit så bra som vi önskat. Kom ihåg att det aldrig är för sent för en lycklig barndom. Sådant går att ta igen och det som hänt har hänt. Situationer eller händelser som vi helst vill glömma, poppar titt som tätt upp. Återigen, är det verkligen försvarbart att uppehålla sig vid det som vi inte vill tänka på? Låt det som varit förskjutas i det fördolda. I synnerhet det som gör ont och har givit sår i själen.

Å andra sidan, hur ofta säger inte vi själva eller hör andra säga, "det var allt bättre förr"? Till vilken nytta? Då kan vi väl lika gärna lägga oss ner och ge upp för gott, eftersom det resonemanget innebär att det bara blir värre allt eftersom.
När vi blir gamla och kanske dementa, då går vi tillbaka till det som varit. Då vore det väl bra mysigt att vi har något gott att komma till, eller hur? Därför vill jag uppmana alla som läser detta... sätt igång genast och producera goda minnen!

Den här rubriken kan passa in på så mycket i våra liv. Att släppa taget är verkligen inte alltid lätt. Det kan handla om de smärtsamma tillfällen när vi inte har möjlighet att hålla fast vid våra nära, då de lämnar oss för gott. Hur gärna vi än skulle vilja, så har vi inget annat val än att till slut släppa taget och inse att han eller hon inte kommer att finnas kvar på samma sätt som tidigare. Jag kommer längre fram att prata om tankar kring sorg, därför går jag inte djupare in på det här och nu.

Våra värderingar som vi burit med oss länge, är också välbekanta och trygga följeslagare på vår väg. Det är inte heller så lätt att släppa taget om dessa och samtidigt kasta sig ut i det okända. Att förändra gör ofta ont, även om det är till det bättre. Som exempel kan nämnas de gånger vi känt att vi borde gå vidare; lämna en destruktiv relation med missbruk eller misshandel som följd eller när vi gång på gång blir nedtryckta av någon vi håller av och ser som en mycket god vän, men ändå väljer att stanna kvar! För hur det än är så är tryggheten så viktig för oss. Vi vet vad vi har, men inte vad vi får. Att kapa banden är bland det svåraste som finns, men när det väl är gjort, känner du dig så mycket starkare.

Samtidigt ska vi värna om våra barn, förhållanden, vänner och arbetskamrater. En relation behöver vårdas, det är något att vara rädd om, men inte till vilket pris som helst. Inte så att vi offrar oss och blir en spillra av oss själva. Slutligen, det är nyttigt att stanna upp, tänka igenom och våga omvärdera våra egna tankar, så att vi inte fastnar i invanda mönster.

Ja, så var jag igång! Denna blogg har jag alltså fått av min dotter Jennifer http://jennaaa.blogg.se/ som varit "snäll" och ställt iordning den. Jag antar därför att det är lite otacksamt om jag inte använder mig av den. Känner mig lite darrig, men det är väl bara till att gå in med liv och lust med att sätta mina ord på pränt. Svårare än så är det ju inte. Om nu någon händelsevis undrar över bloggnamnet så kan jag tala om att Jenna måste haft väldigt skoj, för hon har mixat mitt mellannamn Randi, efter mitt norska påbrå och Lång, vilket är mitt "giftasnamn". (Och som jag brukar säga.. ett bra sätt för mig att kompensera min längd; 152,5 cm).

Jaha, å vad ska då mina bloggsidor handla om? Absolut ingen aning, men det är väl meningen att tankarna ska vandra fritt, vilket när det gäller mig kan innebära precis VAD SOM HELST. Det är lite svårt att sätta in mig i ett fack, men en sak kan jag säga... om ni är ute efter att hitta mode och matrecept här så kommer ni att bli besvikna. Jag använder kläder och jag älskar mat och fika, men jag är inte intresserad av var allt kommer ifrån. Har kikat runt lite på andra bloggar nu och många handlar just om detta eller så används de som en dagbok.

Min förhoppning är att jag kan så och leverera lite tankar och dela med mig av erfarenheter bland annat. Jag blir naturligtvis jätteglad om det kommer in lite kommentarer eller frågor också. Alltså... denna blogg blir det vi alla gemensamt gör den till! SÅ är det ju!  Mycket nöje!

Jag tänkte att om jag skapade en blogg till dig kanske du skulle börja blogga =)
Tänk på allt detta jobb jag lagt ned... hihi =)

Är den fin och är den du?

Kram / Din dotter.