En moders undran

Jag talar till mina vuxna barns änglar
Följer ni dem fortfarande?
Bär ni deras önskningar i era händer?
Vet ni något om deras kampfyllda ensamhet
och när de förnekar er och livet
vänder ni er bort och gråter
Men stannar kvar?
De behöver er
Mera än då de var små
de behöver er förtvivlat
för ungdomen är den svåraste tiden
Allting ska göras på egen hand
man skall rycka sig lös
tänka igenom allt själv
vill inte veta av änglar
O mina vuxna barns änglar!
En mor får inte längre ingripa
Men ni får.
En mor kan inte längre råda
Men er visdom är Guds.
Dröj kvar hos mina vuxna barn, änglar!
Hjälp dem att vandra i snårskogen
att finna den rätta vägen
Hittade denna vackra text i följande blogg och kunde inte låta bli att använda mig av den. Den är så tänkvärd! http://kaela.bloggplatsen.se/ Hoppas att det var OK.
Vilken tänkvärd text.Fick nästan tårar i ögonen.
Men go-mamma,vad fint!Kul att höra. Kram!
Åh vad fint mamma <3<3<3