Tidigare idag när jag satt och pratade med Jennifer (älskade dotter) i telefonen, så såg jag en bild på såpbubblor. Det slog mig hur otroligt vackra de är. De innehåller regnbågens alla färger och är sköra på ett kraftfullt vis. Då kom jag på en supergalen tanke: Jag skulle inte vilja befinna mig i en såpbubbla, fy så tomt och innehållslöst, men däremot vara en! Jamen tänk er... ni har ett vackert, färggrannt yttre och ert inre skyddas av en hinna. Alla kan spegla sig i er och alla tycker om er. Ni kan flyga högt och känna er fria, som regel i sällskap med goda vänner. Kan det bli bättre? =)