Jag tror många av oss väldigt ofta tänker tillbaka på det som varit, av olika anledningar. Tänkt på de gånger som vi har "gjort bort oss", vilket får pulsen att slå lite extra av skam och verkligen ångrat det som varit. Men varför då? Vad kan bli annorlunda? Ett av mina motton är: Ångra inte det du har gjort, se istället till så att du i framtiden inte behöver ångra det du INTE gjort! Med andra ord, lev ditt liv idag och gör sådana saker som du alltid drömt om att göra. Eller varför inte hoppa på något spontant, bara få ett infall? Sätt igång och var med i ditt eget liv, skapa händelser och minnen som du kan se tillbaka på och berätta för de som kommer att leva även efter dig! Gör avtryck!

Likaså har vi tillbakablickar på vår barndom, kanske den inte varit så bra som vi önskat. Kom ihåg att det aldrig är för sent för en lycklig barndom. Sådant går att ta igen och det som hänt har hänt. Situationer eller händelser som vi helst vill glömma, poppar titt som tätt upp. Återigen, är det verkligen försvarbart att uppehålla sig vid det som vi inte vill tänka på? Låt det som varit förskjutas i det fördolda. I synnerhet det som gör ont och har givit sår i själen.

Å andra sidan, hur ofta säger inte vi själva eller hör andra säga, "det var allt bättre förr"? Till vilken nytta? Då kan vi väl lika gärna lägga oss ner och ge upp för gott, eftersom det resonemanget innebär att det bara blir värre allt eftersom.
När vi blir gamla och kanske dementa, då går vi tillbaka till det som varit. Då vore det väl bra mysigt att vi har något gott att komma till, eller hur? Därför vill jag uppmana alla som läser detta... sätt igång genast och producera goda minnen!