"Moster, ditt liv är nästan som en saga".... min älskade systerdotter Jennilies ord till mig för bara ett ögonblick sen. Hon påminde mig om att jag för några veckor sedan berättade händelser från mitt liv när vi promenerade till kyrkan för att tända ljus på gravarna.

 

 

 Bästaste Jennilie

Mitt liv ÄR  en saga! Hon har ju helt rätt! Å jag är glad för vartenda skratt, leende, alla tårar, människor, tomtar på loftet, trollungar, rädslor, och spänningar som jag har mött! 

 

 

Jag kommer ofta på mig själv att alltid vänta på något. Ikväll är det ju till exempel Melodifestivalen som gäller, nu när det är final å allt. Det har hos oss varit något av en helig tradition att följa, men i år har jag bara kollat delfinalerna lite nu och då. Spännande att se om det blir någon favorit som tar hem segern eller om det kan vara någon helt otippad. Det som för min del förtagit lite av den musikaliska glädjeyran i detta evenemang tycker jag är att det nu ska dansas och hända mer runtomkring artisterna hela tiden, med blinkande ljus som framkallar epileptiska anfall eller huvudvärk. Har jag fel? Tidigare satt en jury och lyssnade på låtarna enbart, utan att se artisterna. Låter som en gammal stofil, men vore inte det bättre? 

 

 

 

 

Annars känns det som om jag och fler med mig ofta längtar framåt eller lever kvar i det förflutna, men det är väl just i detta nu vi ska vara, i själ, kropp och i tanke. 

 

Kjell Haglund alias "Själens krigare", har i en av sina hemsidor skrivit ner en hel del om hur vi kan leva vårt liv här och nu.   http://www.kjellhaglund.com/index.php/skapa-dig-ett-nytt-liv  

Tyckte det här var lite bra tips och tankar kring hur vi kan jobba med just detta: 

 

LEV HÄR OCH NU

 

1. Lev en sekund i taget. Gårdagen kommer aldirg mer igen. Morgondagen har du inget löfte om. 
2. Den här sekunden är allt du har. Tiden är din dyrbaraste gåva. Tid kan aldrig återkallas när den väl är försvunnen. 
3. Tid kan aldrig sparas. Detta ögonblick är den sanna tid som existerasr.
4. Genom att säga JA till det som är viktigt i ditt liv och NEJ till det som är oväsentligt rör du dig framåt i riktning mot det du vill uppnå i livet. 
5. Använd din tid på bästa möjliga sätt. Det är de små dagliga besluten som för dig närmare eller längre från dina drömmar hur du vill leva, vara och agera i livet. Du ska handla NU. För det är bara handling som göra att drömmar bli verklighet. 
6. Vad du gör nu bestämmer vad du blir i nästa ögonblick.
7. Varje dag är en ny början, ett äventyr att leva. 
8. Precis som en skultpör formar leran eller en målare som med varje penseldrag skapar en blild så skapar du med varje handling du utför ditt eget mästervärk. Och gör det NU!!!

För ett par timmar sedan fick jag en idé som började växa sig allt starkare och slutligen resulterade i en FB-status. När man har flera hundra såkallade vänner på Facebook, så är det ju en självklarhet att de kommer från olika sammanhang och är en salig blandning i åldrar och "typer". Tänk vad spännande det vore att helt enkelt sammanföra alla i en gigantisk träff!? Jag ställde frågan lite fint och det är underbart med det gensvar som kom! Så fantastiskt många roliga och spontana kommentarer, vissa gör att jag skrattar högt i min ensamhet och DET, om något, är befriande! Humor och skrattet kan lossa nervositet, skapa vänskap och gemenskap, underlättar även i svåra stunder, men kanske framförallt fungera som medicin. "Ett gott skratt förlänger livet" har vi väl alla hört. Å det tror jag stenhårt på. 

 

Efter att jag nu har fått njutit av alla fantastiska människor och bekräftande "gilla"-knappar som är nutidens sociala nätverkande, så föll ögonen på en video på Alice Herz-Sommer, 109 år gammal. Hon är en av de som överlevt Förintelsen i ett koncentrationsläger i Terezin och lever nu i London. Vi kan väl alla försöka förstå vilka grymheter och fasor den stackars människan har fått tvingats utstå, men trots det så skrattar hon gott på alla bilder jag sett när jag googlade hennes namn. Fantastisk kvinna och förebild! Någon vi alla kan lära av. Under en intervju har Alice svarat på frågan om hemligheten med att må bra: "Optimism och att söka det goda. Livet är vackert. Du måste vara tacksam för att vi lever. Vart du än ser så finns skönhet". Men det som tilltalade mig allramest är hennes fortsättning; "Jag känner till det som är dåligt, men letar efter de bra sakerna". Tja, vad ska man säga? Vördnad!

Som jag så ofta vill säga; "Det är inte hur man har det, utan hur man tar det, som är det viktiga"!

 

 

Aldrig har jag väl förstått hur omtumlande ett litet liv kan vara egentligen. Det finns så många glädjeämnen och så många förändringar som kan ske på bara någon tiondels sekund. Eftersom jag inte har bloggat på en betydligt längre tid än jag önskat, så finns det självklart många tankar och händelser att dela med sig av, MEN... jag kommer nu att koncentrera mig på de senaste veckorna. 

 

Jag har alltsedan sjätte klass sjungit i körer eller andra konstellationer. Inte sen att hänga på olika sångprojekt eller så. Teater har däremot inte varit min starka sida, jo möjligtvis som liten, när jag enligt min mor alltid spelade apa. Hursomhelst, för en tid sedan hoppade jag på årets kabaré i Ånge, men min tanke var som sångförstärkning och möjligen lite statist-funktion. 7 föreställningar skulle sättas upp i slutet av februari och träningarna påbörjades. Den drivna Kärstin Leander, för övrigt nominerad till en av nio eldsjälar i Sverige, började leda arbetet och fördela rollerna. Ja, lite kort kan jag säga att det blev riktiga roller att läsa manus till, som att gestalta en lill-djävel, en varg, en positiv och lite pipinett mötesdeltagare samt en högstadieelev som är ignorerad på sin födelsedag. Hm... Behöver jag säga att det varit en intressant resa, utmaningar utöver det vanliga och härliga människor? Nej, detta har varit en fantastisk och lärorik period och jag har njutit mellan nervositetsattackerna.

 

Sista föreställningen skulle ske förra lördagen, den 23 februari. Den dagen hade kunnat sluta så mycket annrolunda än vad den gjorde. Jerry, äldste sonen, och jag var på väg till hans jobb. Efter att vi tappat kontrollen över bilen, började den sladda över vintervägen. Där och då förstår man tack och lov inte helt vad som händer, men vi voltar över snövallen mot diket, både sidledes men även på fronten. Hamnar på sidan med bilen vänt åt det andra hållet, men lyckas med en förbipasserandes hand, ta oss ur bilen och upp på vägen. Efteråt inser vi hur allvarlig olyckan egentligen är, med taket intryck och likaså den ena dörren, som inte går att få upp. De första sekunderna av panik när vi landat och jag ställer den fråga jag är så rädd för att inte få ett svar på: Jerry, lever du? Ett jakande svar och därpå ett chockat, men befriande skratt där och då är ren och sann lycka, vill jag lova. Ingen ambulans eller polis kom till platsen, trots att jag ringde 112 direkt efter olyckan. Men det är en annan historia. Vi är båda oskadda, men självklart skärrade och mörbultade med en enorm och obeskrivlig träningsvärk. Det känns som om vi fått ett liv till skänks! Det förpliktigar och det gäller nu att göra det bästa av det och leva så mycket det bara går. 

 

Därmed vill jag bara säga, olyckor och tråkiga händelser sker. Därför ska vi vara rädda om oss själva och våra medmänniskor, med allt vad det innebär! Gör det bästa av alla situationer, du har alltid ett val! Kram på er alla! 

 

 

Människor bara bloggar och bloggar och bloggar. De tjänar en massa pengar eller kan åtminstone få mycket bekräftelse genom alla inskickade kommentarer. Men jag då? Har jag inga tankar? Jo verkligen... kanske alldeles för många så jag inte kan sortera dessa... 

 

Det jag skrivit ovan hittade jag igen nu som ett utkast... ifrån OKTOBER!!! Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess. Kanske jag redan här å nu ska bara publicera inlägget, innan jag ångrar mig igen? Utan censur? Ja, det gör jag, så är det förhoppningsvis lättare att komma igång med skrivandet på nytt.