Tänker bara skriva rakt från hjärtat utan att fundera så onödigt mycket. Det är väl annars det som gör att jag inte kommer mig för att uppdatera denna blogg. Helgen har hittills varit ett enda stort lyckorus och du undrar förstås varför. Svaret är... varför inte? Jag har suttit i min lilla kära leksaksbil (Daewoo matiz) fram och tillbaka till Östersund i min ensamhet igår och idag. Det låter väl inte så upphetsande kanske, men jag har pratat och messat med viktiga människor i mitt liv under tiden. (Följdfråga... vad gjorde vi före mobilens intåg i vår värld)? Dessutom har jag haft möjligheten att rensa hjärnan och faktiskt bara vara, eftersom det inte finns så mycket annat att göra. Nog så viktigt i dagens stressade era. Målet för resan var också viktig och jag har fått ut hur mycket som helst av den. Det handlar om en distansutbildning i special- och socialpedagogik som är på väg att avslutas. Där har jag fått insamla nya kunskaper, dela erfarenheter och annat bus med trevliga människor som jag aldrig skulle ha träffat annars. Sammantaget har bara det hjälpt till att göra helgen meningsfull.

Men framförallt fyller barn nummer tre 17 år idag! Återigen blir jag påmind om att tiden går och att det är därför som vi ska fylla tiden med en hel massa liv. Göra det vi verkligen vill göra. Vi väckte honom tidigt för att uppvakta med presenter och sång. Som sig bör. På kvällskvisten kom då min härliga familj och jag gnistrar till som ett norrsken. (Mitt favoritfenomen). Hur underbart är det inte då när alla samlas kring en massa godsaker (som JAG dock bör låta bli)? Det blir tjo, tjim och glam med skratt och roliga anekdoter. Sedan är det förstås alltid någon som fattas, men de finns ju där i tanken i alla fall. Därefter mer tittande på gamla egenproducerade videofilmer igen. Den här gången från vår tid på Irland, där vi tillbringade 19 veckor under min praktikperiod. Fantastiskt skoj att bli påmind än en gång.

Under kvällen har jag suttit och kikat i facebook, chattat med underbara vänner som jag är SÅÅ glad över att de finns i mitt liv. Vill verkligen inte vara utan dem. Slutligen... trots att jag inte direkt kan räknas som hårdrockare så säger jag bara... lyssna på powerbalads!