Vi drack vatten från trädgårdsslangen och inte ur flaskor.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga,
därför att vi alltid var ute och lekte.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att
någon faktiskt dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker, och körde
i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade
glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att
lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem
först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela
dagen - ingen mobiltelefon.

Vi hade inget Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga
TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, inga mobiltelefoner,
hemdatorer eller chatrooms på internet. Vi hade vänner! Vi gick ut och fann
dem!

Kommer du ihåg olyckorna? Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar
och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var
olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till
trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna,
och gräset växte inte inuti oss i resten av våra liv.

Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och
blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, så de föll igenom och
var tvungna att gå om ett år.

Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa
problemlösare och investerare någonsinn. De sista 50 åren har varit en
explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer och ansvar, och vi
lärde oss att förhålla oss till alltihop.

"Var inte rädd för att leva!"