Då var då.
Likaså har vi tillbakablickar på vår barndom, kanske den inte varit så bra som vi önskat. Kom ihåg att det aldrig är för sent för en lycklig barndom. Sådant går att ta igen och det som hänt har hänt. Situationer eller händelser som vi helst vill glömma, poppar titt som tätt upp. Återigen, är det verkligen försvarbart att uppehålla sig vid det som vi inte vill tänka på? Låt det som varit förskjutas i det fördolda. I synnerhet det som gör ont och har givit sår i själen.
Å andra sidan, hur ofta säger inte vi själva eller hör andra säga, "det var allt bättre förr"? Till vilken nytta? Då kan vi väl lika gärna lägga oss ner och ge upp för gott, eftersom det resonemanget innebär att det bara blir värre allt eftersom.
När vi blir gamla och kanske dementa, då går vi tillbaka till det som varit. Då vore det väl bra mysigt att vi har något gott att komma till, eller hur? Därför vill jag uppmana alla som läser detta... sätt igång genast och producera goda minnen!
Du är så vis mamma :)
Men jag måste fråga: "Låt det som varit förskjutas i det fördolda. I synnerhet det som gör ont och har givit sår i själen." Sjfallet ska vi inte gräva ned oss i det som gjort oss illa, men dessa sår måste först bli sedd och omhändertagen innan vi går vidare? Annars ger vi väl aldrig såret chans att läka, om vi fortsätter täcka över det med salt?
Helt rätt, min kloka dotter!Jag menar så klart inte att vi ska trycka undan det som hänt, INNAN det är bearbetat men vi ska inte fastna och älta det som ändå inte kan göras ogjort. När jag tittar på vad jag skrivit är det onekligen lätt att uppfatta det precis som du säger. Vad bra att du reflekterar och reagerar, hoppas fler gör det åsså! Kram!
Jag förstod väl att du inte tyckte så :)hehe.
Oscar hälsar! Kramkram!